Människan är en samhällsbyggande och kulturskapande varelse med talförmåga och hög intelligens, biologiskt sett den mest avancerade djurarten; vanligen dock betraktad som en från djuren artskild varelse.

Människan skiljer sig från andra högre däggdjur till det yttre på många sätt. Här kan nämnas människans upprätta gång och sparsamma kroppsbehåring.
Människans inre organ för cirkulation, andning och matsmältning, liksom lever och njurar, är i princip byggda på samma sätt som andra däggdjurs.

På det cellulära planet finns dock betydande skillnader beträffande arvsmassan, vilket t.ex. utesluter direkta transplantationer från djur till människa. Det som främst skiljer arten människa från övriga däggdjur inkl. andra primater (apor och halvapor), är att människans centrala nervsystem har en unik konstruktion.

Människan är den enda art hos vilken hjärnan har högt utvecklade symbolfunktioner (förmåga till abstrakt tänkande i form av symbolform), vilket är förutsättningen för det talade och skrivna språket, för teoretisk symbolhandling i t.ex. filosofiska och matematiska termer, liksom för skapande av musik och bildkonst.

Människans hjärna skiljer sig från andra djurs, inkl. de högt stående apornas, genom att vissa delar - främst pannloberna och hjässloberna - är mycket högt utvecklade. Även i tinningloberna finns ovanligt stora hjärnbarksområden som har speciell betydelse för ordförståelsen.
De är, hos de flesta människor, särskilt stora i den dominerande vänstra hjärnhalvan (språkhemisfären).

Genom den mänskliga hjärnans unika särdrag är det möjligt att med hög skärpa - i symbolform - tolka omvärldens signaler och bevara dem i det rikt utvecklade minnet.
Av allt att döma sker sedan genom pannlobernas försorg en analys av sinnesintryckens - och minnenas - tidsrelationer.
Ur denna analys kan orsakssammanhang (kausalitet) klarläggas, vilket påverkar beteendet.

Människans nervsystem har också en unik förmåga att ?sätta värde? på sinnesintryck, minnen och tankar, dvs. att uppleva positiva och negativa känslor (emotioner) och klä känslomässiga upplevelser i ord och musik.

Dessa specifikt ”mänskliga” egenskaper, som kännetecknar hjärnan, beror antagligen på medfödda kompetenser i centrala nervsystemet.
Det är ännu okänt vilka nervcellsförbindelser eller samarbetsformer mellan olika nätverk av nervceller som ligger till grund för människohjärnans symbolfunktioner.
Speciellt den språkliga kompetensen utgör en fundamental komponent av det mänskliga. Om, och i så fall i vilken grad, den är medfödd är emellertid omstritt.

Beträffande det fortfarande omtvistade ämnet om indelning av människor i raser har den moderna genetiska forskningen visat att detta är humanbiologiskt irrelevant; rasbiologiskt tänkande har övergetts av den nutida fysiska antropologiska populationsgenetiken; den är ur vetenskaplig synpunkt uteslutande en folklig föreställning (vars uppkomst och fortlevnad som sådan studeras inom andra områden av antropologin).

Människans utvecklingshistoria

Människans närmaste nu levande släktingar, i familjen hominider, är de afrikanska människoaporna, schimpansen, dvärgschimpansen och gorillan.

Det saknas fossil som ger ledtrådar till släktskapsförhållandena mellan oss och dem och till när människans utvecklingslinje blev oberoende från deras.

Molekylärgenetiska studier visar att denna separation ägde rum för mellan 8 och 5 miljoner år sedan, just vid en tid då det saknas god fossildokumentation i Östafrika, där vi tror att människolinjens ursprung står att finna.

En karaktäristisk linje är förmågan att gå upprätt på två ben.
De allra äldsta fossil som kan tillhöra denna utvecklingslinje är omkring 5,5 miljoner år gamla.
De äldsta fossil som klart uppvisar förmåga till upprätt gång är från tiden 4-3 miljoner år före nutid.

Den moderna människan, Homo sapiens, nådde Europa för ca 40 000 år sedan.

Ungefär samtidigt som Homo sapiens koloniserade Europa nådde hon också Australien via Sydöstasien och Nya Guinea.

För ca 12 000 år sedan vandrade hon över Berings sund till Nordamerika och på 2 000-3 000 år ned genom Nya världen till Sydamerikas sydspets.

Därmed hade alla aktivt bebodda kontinenter koloniserats, och Homo sapiens stod på tröskeln till inovationer som jordbruk och skriftspråk, varvid den kulturellt överförda informationen tog överhanden över den genetiska.