"Bengt Rooke, Malmö, blir förste svenske konstnär som utställer på dansk botten inom ramen för det nystartade kultursamarbetet i Örestad. Vernissagen äger rum i dag på Amdals konsthall vid Toldbogade i Köpenhamn." (Kvällsposten 19/2 1964).
Förordet till utställningen var författat av Per Wahlöö i form av en katalog-aria-text.

Politiken 27/2, under rubriken: "Faldne engle kan måske også samle Norden" "Bengt Rooke er et ordentligt brød af en Malmø-bo. Netop så stor, som man forestiller sig den mand, der vil genopprette, hvad vi har forsømt siden Margrethe nr. 1. I øjeblikket udstiller han hos Amdal i Toldbodgade, og hans kunst rækker så vidt som fra faldne engle, over telefonbogs-collager til relief-arbejder i gips. - Der er mange engle? - Ja, dem har jeg arbejdet en del med. Man må reagere mod tilværelsen. Der findes de faldne engle, og der findes de andre, kan man sige. Men begge må være der. Kunstnere af i dag må engagere sig intellektuelt-politiskt.--- Men nu forbereder I et større fremstød? - Vi har holdt et møde på Hven med de danske situationister, (se också KRW, min anm.) og vi er enige om, at det intellektuelle og praktiske må gå hånd i hånd for at forene Örestaden. Ser man realistisk på det, udretter ministerkonferencer og møder på højt plan jo faktisk jävla litet. Samlingen må ske på et lavere plan eller på begge måder, burde man sige. - Hvad siger folk til Deres arbejder? - Folk er næsten alltid reserveret, når kunst er lavet af værdilöse materialer, gamle brædder f.eks. eller telefonbøger om man vil. Men kunst må gøres fra den plads, man befinder sig på og uanset, hvad andre måtte synes. Mine collager for eksempel - flere er lavet af avisudklip, billeder og lignende. En slags æstetisk journalistik, vil jeg kalde dem. En kunstner må tage hvad som helst op til emne for sin virksomhed."---(ESP)

Idéerna som framfördes genom utställningen hade jag arbetat med under flera år och visades i princip och fullt medvetet i olika "kvalitetslösa" material. Det förekom under utställningsperioden konserter, poesi etc som ram kring dessa.
Då inga "kringarrangemang" förekom fungerade utställningen som en "vanlig" konstutställning - förevisad av galleriets ägare Jørgen Almdal.

Eftersom inget konstobjekt i egentligt vedertagen mening kunde säljas eller köpas på utställningen hade jag svårt att se att försäljningsprocentklausulen i kontraktet skulle vara till något värde för galleriet.

Min son Joakim kramas om av Per Wahlöö under autodaafén i Limhamn efter utställningen i Köpenhamn.
Det som brinner på bålet är den relief/skulptur som ses bakom mig och Jørgen Amdal på bilden ovan.

Efter utställningen, då den allvarligt och högt assurerade transporten av "konstverk" anlände till min ateljé i Limhamn, samlades allt samman till en stor autodafé där "konsten" högtidligt brändes in effegie - under stort glam bland de närvarande.

Se vidare Länkar och "Tidsfasetter"